Sidan har flyttat!

Sidan har flyttat till en ny adress. Den här sidan ligger kvar endast i arkivsyfte och kommer inte att uppdateras. Peka om alla bokmärken och länkar till:

www.vansterstudenterna.se

– VSF

Nytt nummer ute nu!

Nu har ett nytt nummer av förbundets egna tidning Pergite kommit. Ladda ned tidningen under länken till höger.

Sveriges närvaro i Afghanistan

Det är ett tungt besked att svenska medborgare stupat i strid. På det grymmaste av alla sätt blir vi åter påminda om att vårt land befinner sig i krig. Oavsett om vi är för eller mot den svenska militära närvaron i Afghanistan förenas vi i vårt stöd till de svenskar som deltar i insatsen. Debatten om vår närvaro måste föras på ett seriöst och värdigt sätt.

Sveriges vänster vill se en strategi där vi byter ut de militära insatserna till civila biståndsinsatser. Det Afghanska folket måste få bygga sitt eget land på det sätt som de själva vill. Däri ingår förstås att de själva kan upprätthålla lag och ordning utan utländskt militärt stöd. Det faktum att Sverige nu deltar i militära insatser ger oss också ett ansvar. Vi ska givetvis ta hem våra trupper på ett ansvarstagande sätt. Vi ska inte tro att Afghanistan skulle bli ett bättre land att leva i om de utländska trupperna åkte hem. En del vänsterdebattörer vill nu snabbt ta hem militärerna och skicka ned biståndsarbetare, utan att reflektera över säkerhetsproblemet med att skicka ut svenska medborgare i stridsområden som skulle sakna förmåga att försvara sig.

Afghanistan förtjänar stabilitet, rättssäkerhet och demokrati. Men det är något de måste bygga själva i enlighet med den internationellt erkända suveränitetsprincipen. Givetvis kan världssamfundet och därmed Sverige bistå med polisiärt kunnande och utbyggnad av ett domstolsväsende. Afghanistan har långt kvar till den vardagen och vi ska inte låta oss tro att allt skulle ordna sig bara för att vi åkte därifrån.

Mikael Pettersson

tf ordförande Vänsterns studentförbund

Bra val att välja Margot Wallström

Margot Wallström har blivit FN:s särskilde ansvarige för att övervaka kvinnors rättigheter i väpnade konflikter. Det är en uppgift som är oerhört viktigt och därför känns det bra att en så respekterade och meriterad kvinna som Wallström fått uppgiften. Tillsammans med Wallström kan Sverige ta på sig en större roll inom FN: systemet i övervakningen av kvinnors ställning i väpnade konflikter. Vi är en litet men respekterat land i de här sammanhangen och framförallt bevis på att konkret jämställdhetspolitik kan leda till stora resultat.

Mikael Pettersson

Ny ledning för förbundet

Vänsterns studentförbund har valt en ny ledning som ska styra förbundet över valrörelsen och fram till nästa kongress. Mia Sand, avgående förbundsordförande, har valt att lämna sin post. Edit Ringmar har lämnat posten som förbundssekreterare och därmed sin plats i arbetsutskottet men sitter kvar i förbundsstyrelsen.

Det nya arbetsutskottet består av: Hanna Gunnarsson (kassör) Alex Regander (förbundssekreterare) och Mikael Pettersson (tillförordnad ordförande).

Mikael Pettersson läser juridik vid Stockholms universitet och har dessförinnan läst på folkhögskola och Komvux. Han har ett förflutet i Ung Vänster där han suttit i förbundsstyrelsen samt är han sedan länge medlem i vänsterpartiet. Det var naturligt att Mikael fick axla ordförande rollen då han sedan tidigare var vald som vice ordförande.

– Jag ser framemot valrörelsen och vår egen kampanj. Vår uppgift fram till kongressen är att göra en bra kampanj, bygga förbundet och bidra till en rödgrön valseger. Jag vill framförallt använda mina kontakter i Ung Vänster och vänsterpartiet till att stärka studentförbundets inflytande och roll inom den breda vänstern. Min vision med vänsterns studentförbund har alltid varit att vi ska bli en social och politisk organisation för studenter som kommer från arbetarhem där man ser till likheterna och inte olikheterna. Det är i den andan jag kommer att leda förbundet fram till kongressen. Mikael Pettersson

Ingen studieavgiftspropp?

Regeringens förslag om studieavgifter för studenter utanför EES har för tillfället lagts på is. Om detta är ett uttryck för  att det inom regeringen faktiskt finns åsikter som vill att utbildning ska förbli avgiftsfri förblir osagt. Vad som däremot kan konstateras med regeringen är att man vid flera olika tillfällen har tvingats ta tillbaka och ändra i förslag som redan är på riksdagens bord. Man kan berömma regeringen för dess vansinnigt höga uppfyllda vallöften-procent, men kritisera dem för deras ibland naiva förhållningssätt att driva igenom förslag som många menar inte är bra. Exempelvis har förslaget kring det administrativa av insamlandet av avgiften fått kritik.

Vad som är direkt positivt med att propositionen dröjer är att de rödgröna, vid en samlad politiks vilja och förutsatt att valet vinns, kan riva upp förslaget alternativt beslutet för att istället hålla en riktig kurs mot kunskap för alla.  Kunskap är bra, oavsett vem som innehar den eller vad motivet bakom inhämtandet av kunskapen är. Detta borde rimligtvis gälla även över nationsgränser, där utomeuropeiska studenter  kan fylla en social funktion på svenska lärosäten och bidra till att hålla en hög mångfald.

Att EU arbetar kring högskolefrågor är inget argument för att införa avgifter för alla icke-européer. Avgifter fungerar ovillkorligen som en första urvalsprocess, där bara de som har råd kan ta sig igenom. Menar man allvar med internationalisering bör man se till hela världen, och inte enbart den regionalt begränsade som är Europa. Regeringens avsikt med avgifter är att stärka kvalitén, men hur detta görs genom att exkludera en grupp människor är en gåta. Konkurrens på lika villkor eller på kvalité? Kvalité är önskvärt, men man borde rimligtvis försöka se till att alla har en reell möjlighet att faktiskt vara med i studentunderlaget och inte bara de med en egen privat fond för högre studier.

För svenska studenters del är inte ens säkert att utbildning ute i Europa är avgiftsfri. Ska man ha avgifter borde övriga Europa inkluderas i avgifterna också, om man nu menar allvar med att konkurrera utifrån utbildningskvalité. Sverige borde tvärtom arbeta för att precis all högre utbildning, både i Europa och resten av världen, ska bli avgiftsfri. Studieavgifters exkluderade effekt är även generellt allmänfarligt, människor utan resurser att köpa sig en utbildning kan mycket väl ha kapacitet att vinna Nobelpriset. Även om det är en utopisk tanke för de absolut flesta som läser på högre nivå, så måste samhället se till att verktygen att ha möjlighet att nå dit förblir tillgängliga för alla.

Bortsett från den tydliga rättviseaspekten av studieavgifter och den uppenbar faran att man närmar sig ett avgiftssystem för svenska studenter, så finns det mycket annat man kan förlora på att exkludera människor. Människor som åker till Sverige för att studera kanske trivs så bra i landet att de helt enkelt väljer att stanna kvar. Om de väljer att åka tillbaka kan de i bästa fall fungera som ”Sverigeambassadörer”, och därmed ge Sverige ett bra rykte ute i världen. Den typen av argument borde rimligtvis kunna beaktas av borgare, som gärna ser fortsatt konsumtion och export av svenska varor. Men för regeringen verkar det vara viktigare att hålla mindre bemedlade utanför högskolesystemet. Eller hur blir det?

/ Viktor Stenman

VSF kommenterar Saab-affären

Saab är räddat för ett tag framåt vilket är oerhört glädjande för alla trollhättanbor. En nedläggning av Saab skulle slå oerhört hårt mot hela Västsverige. Men samtidigt är det långtifrån säkert att Saab kommer att bli ett stabilt vinstdrivande företag. Vi får se om de nya ägarna förmår att vända den negativa utvecklingen. Vi hoppas självklart att det nya Saab satsar på små bränslesnåla bilar och inte stora och bränsleslukande. Bilen som fenomen är inte grundproblemet ut ett miljöperspektiv utan förbränningsmotorn, men bilindustrin kommer inte att ställa om produktionen om inte stater med hjälp av lagstiftning tvingar dem. Det är Saab ett lysande exempel på.

Mikael Pettersson

Politik for dummies

Veckans partiledardebatt i riksdagen var en utmärkt lektion i grundläggande ”politik for dummies”. Å ena sidan har vi regeringspartierna med statsminister Reinfeldt i spetsen och en opposition som företräddes av Sahlin, Ohly och Eriksson. Vad som skiljegjordes extra tydligt är ideologi, i synnerhet om man lyssnade extra på de borgerliga partierna.

Det är en underdrift att kalla regeringens arbetsmarknadspolitik för ett fiasko, då vi har både massarbetslöshet och  tvivelaktiga åtgärder mot dessa. Borgerligheten är, i fråga om påverkan, djupt odemokratisk när den skyller precis all världens hemskheter och i synnerhet den fallerade jobbpolitiken på finanskrisen. Men precis allt i den borgerliga retoriken går ut på att man inte kan påverka den i någon större utsträckning.

Visst är det som så att man inte bara kan vifta bort det som hänt och händer som något lätthanterbart. Vad som borde göras är att väcka frågor om vad som egentligen är en bra ekonomisk politik, är det rimligt att vi har ett system som av hävd brakar samman för att sedan resa sig och skapa nya bubblor? Naturligtvis inte, men politiken borde rimligtvis ses som ett medel som kan påverka människors liv.

Om man inte kan agera kraftfullt för att förhindra uppsägningar, sänkta löner och orättvis skattepolitik då det påstås finnas en inbyggd sundhet i att låta marknaden sköta sig själv, vad ska vi då använda politiken till? Kan inte politiken påverka vardagen, vad ska då göra det? ”Människor själva”, men oavsett hur illa en enskild uppsagd SAAB-arbetare tycker om nedläggningsbeslutet, lika lite kan han eller hon påverka det. Det måste göras på en högre nivå. Och det är i dessa frågor borgerligheten ställer sig på fel sida av vad som är demokrati. Antingen följer vi den marknadsfundamentalistiska vägen och väljer att göra ingenting eller så använder vi politiken som ett verkligt maktmedel att faktiskt få till stånd en förändring. Det handlar inte om att använda staten till att rädda privata industrier, utan om att se till att människor i tider av nöd får hjälp – något som borgerligheten inte bryr sig om.

För övrigt, titta gärna på Uppdrag Granskning alldeles utmärkta genomgång över bemanningsföretagen.

Snart har VSF ett nyvalt arbetsutskott

Inom kort kommer VSF:s förbundsstyrelse att välja ett nytt arbetsutskott. Så snart det är klart kommer vi här på sidan att rapportera om vilka medlemmar som kommer att ingå i det högsta verkställande organet i förbundet mellan kongresserna. Anledning till förändringarna är att Edit valt att lämna utskottet. Samtidigt vill vi informera om att förbundets vice förbundsordförande, Mikael Pettersson, är tillbaka i Sverige efter att ha varit i Asien några månader.

Tomten är röd och jobben med honom?

Julen stundar, och handeln slår nya rekord. Julskinkorna säljer som smör.  Kylan och snön är på väg att slå till mot hela Sverige. Samtidigt samlas familjer runt om i landet och väntar på tomten, Kalle Anka och Karl-Bertil Johnsson. Kyrkorna ska fyllas, knäcken kokas och sillen inläggas. Allt som allt en ganska trevligt tid.

Visst är det som så att antalet självmord ökar. Och det är ett stort problem att regeringen kastar ut tusentals människor från sin försörjning i form av att man mer eller mindre skrotar sjukförsäkringen.  Ytterliggare en ”negativ” aspekt som komma skall är att vissa företag köper extra arbetskraft i form av studenter.

Låt oss börja med att konstatera att jag inte har några som helst invändningar mot att folk väljer att jobba extra. Extrainkomster är mer eller mindre ett krav för att få det gå runt som student. Men, jag jag hittade följande annons på kårhuset  i Växjö signerat Posten som är ett utmärkt exempel på varför det är problematiskt att CSN är så pass lågt som det är. Arbetet gick ut på att sortera julkort. Det är säkert en hedersvärd syssla men jag undrar om man kan finna den där arbetsmarknadskopplingen till akademiska studier som borgarna så ofta talar sig varma om genom den typen av jobb? Den inringade sista meningen fick mig att sätta julmusten i halsen. ”Du som behöver intyg för att bli ledig från universitetet kan få det.”

Jag förmodar att Postens målgrupp är heltidsstudenter, man vet om att de har dåligt med pengar. Förmodligen är det som så att studenter som hade sökt fritt från exempelvis obligatoriska seminarier hade fått ledigt då man från akademins håll vet om att studenter har lite pengar. Vad blir resultatet av detta resonemang? Utbildningskvalitén sänks. Studenter som behöver jobba extra för att klara sin ekonomi kommer lägga mindre kraft på sina studier. En höjning av studiemedlet är således en satsning på kvalité. En satsning som dessutom kan innebära fler lärarledda timmar.

/Viktor Stenman
Förbundsstyrelsen