Behåll dina rosor

Behåll dina rosor
duka av bordet istället
Behåll dina rosor
ljug lite mindre istället
Behåll dina rosor
hör vad jag säger istället
älska mig mindre
tro på mig mer
Behåll dina rosor

 

Dikten är Märta Tikkanens 30 år gamla men fortfarande lika aktuella beskrivning på heteronormens trånga skal och inneboende maktstrukturer. Att kapitalismen samverkar med andra förtryck och normerande praktiker är ingen nyhet. Hudkrämer med blekande effekt säljer som smör i Asien. Volvos senaste reklamslogan är ”hur Vi är du?” MQs budskap i juletider var fnissande heteropar till Mariah Careys ”All I want for christmas is you”. Prostitution och pornografi är de yttersta exemplen på hur människor och relationer förtingligas i vår senkapitalistiska samtid. Ett annat är Alla hjärtans dag. Heteronorm och profittörst i en minst sagt ohelig allians.De senaste veckorna har Stockholms butiker fullkomligen drunknat i geléhjärtan, nallebjörnar och röda rosor. Kvällstidningarnas nätupplagor tipsar om hur man ska hitta en Valentine i sista sekunden och ger råd till misslyckade singelläsare om hur de ska bära sig åt för bryta sitt utanförskap. Det mest absurda tidstecknet rapporterar Dagens Nyheter om. Högstadieskolan Vasa real är stängd idag eftersom firandet enligt skolsekreteraren ”eskalerade till ett stort problem”. Enligt tradition brukar eleverna skicka blommor till varandra. Vilka elever som anses populära eller inte blir övertydligt. Vissa mindre populära elever fick blommor från fejkade avsändare. Samtalen till Bris hjälptelefon ökar avsevärt under de tidiga februariveckorna. Tro mig, jag är övertygad om att kids kan jävlas med varandra med eller utan Alla hjärtans-dag. Min poäng är hur detta görs i symbios med kapitalism och heteronorm. Hur människor och relationer blir varor. Det är idag kärleken ska bevisas. Den önskade, den påstådda och den statusskapande. Och denna kärlek ska köpas för pengar.

Detta är en av de orsaker som får mig att känna ett akut illamående inför alla drivor med geléhjärtan som ligger i varenda butik jag vågar mig in i. Det andra är den cyniska skymf Alla hjärtans dag-budskapet innebär för de människor som förtrycks på grund av sin kärlek eller i kärlekens namn. HBT-personer som hotas och förföljs på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet. Kvinnor som misshandlas och våldtas av sina makar och pojkvänner. Ensamma människor som genom reklamen dagligdags får veta att de inte räcker till. Grälar ni hemma? Köp en nalle.

Jag menar förstås inte att definiera något slags ”dålig kärlek” i relation till ”bra”. Hey, köp lite choklad om du känner för det, det är ju gott och mysigt att äta ihop. Men kärlek som begrepp rymmer och framförallt skymmer allt ifrån grå diskbänksrealism till hot, våld och rädsla. När kärleken marknadsförs som någon magisk urkraft som underhålls med champagne och stråkar skapar det konkreta hinder för människor att närma sig varandra. Missförstå mig rätt – jag tror på kärlek. Kärlek som ger människor utrymme att leva självständiga liv, tillgodose sina och andras behov och tillvarata sina förmågor. I hemmen, i det offentliga rummet och i sovrummen. Kärlek som praktik, genom stöd och i form av solidariska handlingar i vår vardag. Inte som en rosafluffig rökridå som döljer våld och rädsla. Inte som ett trångt, fyrkantigt paket i rödglansigt men illaluktande papper. Jag kan till fullo relatera till Märta Tikkanens ord i dikten. Av den kärleken som konsumtionssfären och heteronormen erbjuder mig vill jag ha mindre, inte mer.