Ytterligare ett litet steg mot undergången

Idag höjs priserna i Stockholms kollektivtrafik. Hur är det möjligt att fatta ett så vedervärdigt beslut? Det är så fel, fel på så många plan. Det enda som på något sätt är försvarbart och rimligt i tider av klimatkatastrofvarningar är förstås nolltaxa. Billigare kollektivtrafik som betalas med skattepengar är utjämnande eftersom det är arbetarklassen som främst nyttjar den, det är en jämställdhetsfråga eftersom det är kvinnor med låga löner som är de mesta resenärerna och det är givetvis en miljöfråga. Om man då förstår detta enkla, att kollektivtrafik är bra och bilåkande dåligt, vad ska då politiker göra? Givetvis göra det snordyrt att åka bil och gratis att åka tunnelbana, det förstår minsta barn. Och så gör man tvärtom. Hur kan dom?

Att det här systemet inte kommer att lösa miljöproblemen är förstås ingen nyhet, men ibland blir det så löjligt tydligt att varken politiker eller näringlivet har den minsta ambition att ens försöka. (Ekomarxisten Paul Burkett diskuterar detta i senaste numret av den ypperliga tidskriften Socialistisk debatt.) Trots den oändliga mängd tidningsartiklar och TV-program som beskriver den annalkande klimatkatastrofen, så håller flygbolagen på att överträffa varandra i att sälja flygresor för 300 spänn med reklam som anspelar på att det är varje människas rätt att vara med och driva jorden mot undergången – att det är rättvisa. Vi håller på att låta jorden gå under på profitens altare, och det enda som händer är att man ökar takten lite till. Ibland vill man bara gråta över all galenskap.

Idag var alternativet till att gråta att följa isbjörnar och några andra polardjur ner i tunnelbanan och demonstrera längs med plattformarna. Det kändes meningsfullt och direkt, och det klassiska demonstrationståget kan ju behöva lite förnyelse ibland. När tåget upplöstes satte en kille upp ett klistermärke, och genast var fem väktare framme med teleskopbatonger. Polisen fick gripa in för att lugna väktarna… Pengarna räcker alltså inte till ens bibehållna priser i tunnelbanan, men till repression finns det alltid resurser. Jag kan bara instämma i tågets slagord: ”Sluta satsa på kontroll, bästa taxan den är noll!”

Intressant?