Vänsterns studentförbund

Mats Odell har än en gång gjort ett utspel för att visa vilken studentvän han är. Den här gången vill han rädda studenterna undan fastighetsskatten. Sammanfattningsvis kan man säga att den så kallade reform inte innebär några som helst vinster för studenter - om Odell får som han vill när det gäller marknadshyror - vilket redan Alliansfritt Sverige kommenterat. Givetvis har Mats Odell inget som helst intresse av att förbättra situationen för en av landets mest ekonomiskt utsatta grupper, men om jag trodde han hade det skulle jag formulera mig ungefär så här:

Kära lilla Mats. Studenter är ingen homogen grupp. Alla är inte 20-åriga overallsnubbar som bor i studentkorridorer. En majoritet är över 25 år. Över en tredjedel av alla kvinnliga studenter är mammor. Många av oss bor inte i studentkorridorer. Vi är nämligen vuxna människor med familjer som varken har lust eller praktisk möjlighet att göra detta. Dagens svenska studenter är morsor, fullvuxna människor, lönearbetare, stundtals föräldralediga och sjukskrivna. Framförallt är vi låginkomsttagare som är i hög grad beroende av de kollektiva lösningar du och din regering just nu attackerar, så som försäkringssystem, allmännyttan och kollektivtrafiken. Vi blir lite mindre låginkomsttagare om ni höjer vår huvudinkomst, det vill säga studiemedlet. Inte genom en så kallad reform som gynnar en pytteklick om hyresvärdarna är snälla och helt plötsligt glömmer sitt vinstintresse (vilket troligen sker when hell freezes over).

Jag skriver om studenters ekonomi i senaste numret av Socialistisk debatt, ett dubbelnummer med titeln Rätt till kunskap. Om du inte redan prenumererar är det dags att börja nu. Jag slänger upp ett utdrag nedan:

Sveriges förenade studentkårer gjorde år 2006 en generell budget utifrån studiemedlets 7265 kronor med de mest basala utgifterna; bland annat mat, en tämligen realistisk hyra (á 3000 kr), kåravgift, telefon och hemförsäkring. Slutsumman visade minus 775 kronor. I relation till fattigdomsgränsen har studiemedlet sjunkit från 108 till 84 % mellan åren 1995 och 2005. Studenter har inte bara blivit fattigare, vi har blivit fattiga.

Så vad gör då studenter för att sy ihop hålen i plånboken? En tredjedel av Sveriges studenter får pengar av sina föräldrar varje månad. Detta säger inte bara en del om studenters ekonomi, det tydliggör framförallt vilka det är som studerar. Personer vars föräldrar har möjlighet att fortsätta försörja sina vuxna barn. En fjärdedel av alla studenter har någon gång övervägt att avbryta sina studier av ekonomiska skäl. Hur stort antalet som verkligen har avbrutit eller aldrig ens vågat påbörja högre studier är kan vi enbart spekulera i. Mitt fokus här är dock den absolut vanligaste övriga inkomsten för studenter, nämligen lönearbete.

Från borgerligt håll beskrivs ofta studenters lönearbete som något positivt. Det är bra att skaffa sig arbetslivserfarenhet och knyta kontakter under sin studieperiod. Efter denna snabbtitt på studenters ekonomiska situation kan vi slå fast att studenters lönearbete inte under några omständigheter kan betraktas som frivilligt. Enligt Högskoleverket lönearbetar 46 % av Sveriges heltidsstudenter minst 1 timme per vecka. Samtidigt anger studenter sin ekonomiska situation som den absolut högsta stressfaktorn. Här kan tilläggas att 38 % av Sveriges kvinnliga studenter också är mammor och med stor sannolikhet kombinerar studier och (dubbel)arbete med föräldraskap. Borgarnas näringslivsprat om flexibilitet och nätverkande döljer desperation. Detta får givetvis konsekvenser. Konsekvenser för den enskilde studentens studieresultat och hälsa samt konsekvenser avseende vilka som studerar. Men konsekvenserna stannar inte i studentkorridorerna. De sträcker sig långt in på arbetsmarknaden.

—

Parallellt med studiemedlets urholkande och arbetsmarknadens förändring har en helt ny bransch vuxit fram. En bransch med fokus på studenters lönearbete; studentbemanningsföretagen. Vad kan då sägas om studenter som arbetskraft? För det första har man redan ett slags grundinkomst i form av studiemedel. För det andra är man i regel inte fackligt ansluten. Detta skapar en grupp lönearbetare som är benägna att arbeta under osäkra former med relativt låg lön. En tacksam grupp för dagens arbetsmarknad.

—

Studentbemanningsföretagen förmedlar just tidsbegränsade anställningar till studenter. Academic work erbjuder ingen garanterad arbetstid. I gengäld måste studenten fastställa hur många timmar man kan arbeta varje månad, samtidigt som man kan bli uppsagd på dagen. Och det är som sagt en ansenlig mängd arbetande studenter vi pratar om. Academic work har enligt egna uppgifter 110 000 studenter i sin databas. Arbetsgivarna profiterar helt enkelt på det låga studiemedlet. Det är det här som är pudelns kärna, i mötet mellan ett urholkat studiemedel och en allt mer osäker arbetsmarknad. Visstidsanställningar är i sig ett hot mot fast anställd personals arbetsskydd och lönenivåer. Men den visstidsanställde är inte alltid en person som till fullo står till arbetsmarknadens förfogande. Personen kan lika gärna vara en heltidsstudent som officiellt har studier som huvudsysselsättning men som omöjligtvis kan försörja sig som student. En person som generellt sett inte är medlem i facket, som redan har en viss grundinkomst i form av lånade statliga pengar, och som tvingas konkurrera med andra utsatta grupper om osäkra anställningar. Lågt studiemedel fungerar helt enkelt löne- och villkorsdumpande. Studenters dåliga ekonomi får inte bara konsekvenser för den enskilde studenten, eller studentkollektivet. Det slår mot hela arbetarklassen. Mot de som studerar, mot de som vill börja studera och mot de som aldrig kommer att ägna sig åt högre studier.

Intressant? Tryck och sprid!

Andra bloggar om om Mats Odell, studiemedlet, studentbostäder, arbetsmarknad, studentbemanningsföretag

Kolla även in hur Petter som vanligt rockar röven av högern, den här gången är det Ana Maria Narti som får en känga. Alltså seriöst. Ideologiproduktion i statlig regi är något som även liberaler borde kunna kritisera. Om man är ideologiskt hederlig vill säga.