Vi har inte för få arbetarpartier utan för lite politik som gynnar arbetarna

När samhället radikaliseras och folk kräver förändringar vänder man sig till de etablerade arbetarepartierna. Tydligast exemplet i Sverige är vänstervågen 1968 som resulterade i att socialdemokraterna gick framåt rejält. Om man som socialist på något sätt vill påverka samhällsutvecklingen gör man det därför bäst inom arbetarrörelsens befintliga organisationer, det vill säga socialdemokraterna, vänsterpartiet och den samlade fackföreningsrörelsen. Det betyder inte att andra sociala rörelser inte är viktiga, tvärt om de är otroligt viktiga, men vi ska inte tro att det ur dem springer nya slagkraftiga partier som inom kort kommer omkullkasta arbetarrörelsen.

I Sverige har Arbetarinitiativet bildats av socialister som menar att arbetarrörelsen och vänstern övergivit systemkritiken, de väljer att ställa sig bredvid och recensera istället för att tillsammans med oss arbeta för en demokratisk socialistisk samhällsutveckling. Precis som alla andra försök att skapa ett till vänsterparti kommer det här initiativet bara bli en i raden misslyckanden, det finns helt enkelt inte utrymme. Det är inte förnyelsen och moderniseringen av vänsterpartiet som minskat partiets röster i de senaste valen utan en borgerlig samhällsutveckling och ett ”antikapitalistiskt parti” som profilerar sig mot arbetarrörelsen i en tid då vi är kraftigt tillbakatryckta gör mer skada än nytta. Vi måste flytta fram arbetarrörelsens positioner!

Jag kommer ihåg då Göran Persson som statsminister skällde ut vänsterpartiets representanter för att inte ha budgetdisciplin, att vänstern lovade för mycket och hotade statsfinanserna då de krävde mer välfärd i förhandlingarna med den socialdemokratiska regeringen. Idag använder Fredrik Reinfeldt samma argument men de riktas inte mot vänsterpartiet utan mot Mona Sahlin. Göran Perssons hårda inställning till vänsterpartiet har gynnat de borgerliga intressena. För när högern angriper vänstern slår de mot den samlade arbetarrörelsen. Idag är det inte Gudrun Schyman som vill fördärva landet genom kostsam välfärdspolitik, det är Mona Sahlin, enligt den borgerliga logiken. Den förra socialdemokratiska ledningen sköt sig själva i foten där man hårdnackat försvarade den ekonomiska normpolitiken.

Så visst behövs det förändring inom arbetarrörelsen men det ska ske på folks villkor. Vi som är aktiva inom vänstern och arbetarrörelsen måste bli bättre på att attrahera de som aldrig tänkt tanken att engagera sig politiskt. De fackliga organisationerna måste bli bättre på att lyfta upp politiska diskussioner på arbetsplatserna och få in fler LO medlemmar i arbetarpartierna medan vi som studentförbund har samma uppgift på lärosätena. Sverige har två partier som företräder arbetarna vi behöver inte fler. Däremot behöver vi en mer offensiv, självsäker och målmedveten politik som inte bara handlar om mer välfärd och jobb utan ett i grunden annat samhälle.

Mikael Pettersson
Vice ordförande Vänsterns studentförbund

Vi måste vinna dem som står längst bak

  

Den är just nu en jobbig tid för oss som vill bygga en stark arbetarrörelse. Det är ointressant vad LO-ordföranden visste eller inte visste om bonusen till AMF-direktören. Problemet är att ledningen för Landsorganisationen anammat en borgerlig syn där vissa är värda flera miljoner medan arbetarna, som de är satta att företräda, tvingas hanka runt på låga löner och försämrad a-kassa. De senaste dagarnas blåst mot LO har dock främst gynnat högerregeringen och arbetsgivarna.

De senaste åren har fler arbetare börjat tvivla på arbetarrörelsen. Arbetarpartiernas medlemstal har minskat, färre deltar på fackföreningsmötena och arbetarpartiernas stöd har minskat inom LO-kollektivet i riksdagsvalen. För vår generation uppfattas socialdemokraterna och vänsterpartiet som vilka partier som helst, inte som de självklara organisationerna för arbetarklassen. Den viktigaste uppgiften för arbetarrörelsen är därför att återvinna stödet hos dem som börjat tvivla och som nu står längst bak i kampen för social och ekonomisk rättvisa. Vi måste vinna dem som upplever att arbetarrörelsens aktivister inte står på arbetarnas sida. Arbetarrörelsen måste få med dem som inte går med i facket, demonstrerar på första maj eller organiserar sig politiskt. Det är betydligt viktigare än att vi som redan är aktiva gör ännu mer. Tyvärr lär fler tvivla efter de senaste skandalerna. Vi ser dock hur högern utnyttjar arbetarnas frustration mot LO-ledningen för att slå mot oss som organiserar oss.

LO består av 1,7 miljoner medlemmar med tusentals förtroendevalda som utgör världens starkaste arbetarrörelse. Vi tänker inte ställa oss bredvid Fredrik Reinfeldt och tillsammans med högern skjuta på våra vänner i fackföreningsrörelsen. Behovet av att uppmana till organisering inom facket är större än på mycket länge. På den senaste kongressen beslutade VSF att vi skulle knyta närmare band till fackföreningsrörelsen på lokal nivå och att vi som studenter ska organisera oss fackligt när vi jobbar extra.

Mikael Pettersson vice ordförande

Fackpub – ungdomar och studenter på arbetsmarknaden

…och nu blir det mer reklam!

Ungdomar och studenter – vad händer med dem på arbetsmarknaden?

Handels fackklubb 458 på Vänsterpartiet inbjuder till fackpub!

Samtal om ungdomars och studenters situation på arbetsmarknaden. Medverkande:

Mia Sand, Vänsterns studentförbund, och Markus Kristiansson, ungdomsombudsman, LO.

Soppa och öl till schyssta priser!

Kafé Marx, Kungsgatan 84, T-bana: Rådhuset

Häng på! Det blir skoj!

Ja visst ja, det är i Stockholm.

Intressant? Tryck och sprid!

I bloggosfären – Jesper duckar vuxenvärldens förväntningar bakom Marx och Syrran om helgon och folkmördare.

Reklamen är livsfarlig…sorry, asbra!

Det finns flera kampanjer just nu som gör mig riktigt pepp. Sossarnas känns så självklar att jag undrar varför ingen kommit på den tidigare, vilket inte innebär att den är något annat än kalasbra. SEKOs är fantastisk. Tydlig, radikal, offensiv, snygg.

LOs kampanj kan man tycka både det ena och det andra om, men en sak är säker. Den är ruskigt smart. När borgarna blir förbannade över en kampanj, då har man faktiskt lyckats. Har du inte skrivit under Kommunals protest mot försämringarna i sjukförsäkringen så ska du göra det här och nu! Befinner du dig i Stockholm på tisdag ska du också demonstrera.

SABBA INTE SJUKFÖRSÄKRINGEN!

Manifestation mot regeringens förslag till försämringar i sjukförsäkringen tisdagen den 3 juni kl. 17.30-18.15 på Mynttorget.

Den 4 juni beslutar riksdagen om historiska försämringar av sjukförsäkringen. Förslaget går under beteckningen rehabiliteringskedja men innehåller inga förslag på förbättrad rehabilitering eller ökade möjligheter för den som drabbats av ohälsa eller funktionshinder att få jobb.

Sänkta ersättningsnivåer och snäva tidsgränser i sjukförsäkringen i kombination med en fortsatt svår situation på arbetsmarknaden kommer att öka behovet av socialbidrag. Förslaget kan därför bättre beskrivas som en utsorteringskedja. Försämringarna drabbar alla löntagare och skadar tilliten till välfärdssamhället på oöverskådlig sikt.

Talare från LO, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Handikapprörelsen.

Kom till Mynttorget den 3 juni!

Okej, okej, jag erkänner. Nej, den absolut bästa reklamen just nu har ingenting med politik att göra. Ja, jag är en film – och fotbollsnörd. Om jag kommer att följa fotbolls-EM? Självklart. Men kanske inte bara av rent idrottsintresse. On my command – unleash hell!

I bloggosfären – Petter tycker också till om LO, Martin om Vänsterpartiets dörrknackande, Syrran är förbannad på Tobias Billström och Björn om sjukförsäkringarna.

Intressant? Tryck och sprid!

Andra bloggar om socialdemokraterna, LO, SEKO, reklam, media, sjukförsäkringen, fotboll, fotbolls-em, Lars Lagerbäck, Cristiano Lucarelli

Go studentbay!

Om du av någon anledning missat det finns det numer möjligen att ladda ner och dela med sig av kurslitteratur på Studentbay. Laddar du upp eget material är tjänsten gratis, annars får du pröjsa en kostnad på 20 spänn via sms.

I fredags debatterade Samira Ariadad från Stockholms universitets studentkår frågan med Mona Hillman-Pinheiro från Föreningen Svenska läromedel i P1 Morgon (finns fortfarande att lyssna på här, fjärde delen). Hillman-Pinheiro inledde med en tämligen uttjatad visa; att påstå att fildelning är stöld. Hallå, det är brott mot upphovsrättslagen. Det är inte så att när man laddar ner något så försvinner någon typ av original. Därefter fortsatte Hillman-Pinheiro med en annan klassiker nämligen ett försök att ställa olika grupper mot varandra genom att (retoriskt?) fråga Ariadad om hon inte ville ha betalt för sitt arbete när hon kom ut i arbetslivet?

Det är inte så att studenter och andra låginkomsttagare laddar ner saker för att jävlas, vilket Ariadad påpekade. Vi gör det för att vi inte har råd. Det är juridiken och kapitalstarka företag och institutioner som bör granskas och omorganiseras, inte låginkomsttagares vardagliga praktik. Om det är så att det blir knas med inkomster och försörjning hit och dit, ja, då får väl branscherna som sagt anpassa sig. Det är inte studenternas uppgift att se till att forskare och författare kan försörja sig. Om arbetsgivaren skulle säga något annat bör de organisera sig. Herregud, vi har väl kollektivavtal! Jag ställer gärna upp som blockadkött eller annat stöd i deras eventuella fackliga kamp. Att kamrater skulle vara problemet och inte kapitalet, det ställer jag däremot inte upp på!

Hillman-Pinheiro intervjuades också av Svenskan i förra veckan. Där sa hon:

Det kommer nog att bli mer skadligt än nyttigt det här. Något som däremot skulle behövas är en ordentlig diskussion med studenterna om hur förlagen bättre kan anpassa sina tjänster efter deras behov.

Well, Mona. Det är inte heller förlagens uppgift att tillgodose studenters behov, det är det vi har – eller borde ha – välfärdssamhället till. Att studenter laddar ner kurslitteratur och därmed bryter mot upphovsrättslagen måste ses i ett vidare perspektiv. Vi gör det som sagt inte för att jävlas. Inte heller för att det är the new hip cool thang. Kurslitteratur är svindyrt och vi studenter lever under existensminimum. Brotten mot upphovsrättslagen har dessutom pågått betydligt längre än fildelning genom kopiering. Det här är bara en förlängning. Många studentkårer driver bokhandlar för att pressa priserna, men det går ju bara till en viss gräns.

Själv studerar jag vid en institution som använder sig mycket av kompendier. Detta försvårar betydligt för studenterna att finna billiga andrahandsalternativ, och öppnar för kopiering mellan studenter. Man kan tycka att institutioner som använder sig av kompendier skulle vara för elektroniskt material. Det skulle minska deras administrativa arbete och vara mer miljövänligt. Plus att det skulle medföra gladare studenter (om det inte är så att institutionerna lägger på en extra avgift för mer klirr i den egna kassan…). Den främsta åtgärden är och förblir att höja studiemedlet.

Jag hoppas också att Vänsterpartiet snarast omformulerar sig kring fildelningsfrågan, och givetvis att den här typen av ytterst blygsam fildelning avkriminaliseras. Inte för att den socialistiska kampen står och faller med fildelningsfrågan, utan för att den är central och konkret i många ungdomars och låginkomsttagares vardag. Tills dess är det bara att önska Studentbay och alla användare ett fett lycka till!

Intressant? Tryck och sprid!

Andra bloggar om fildelning, student bay, vänsterpartiet, stockholms universitets studentkår

Arbetare i alla länder, förena er?

Subventionerad sjukvård för papperslösa är givetvis ett mycket mycket bra beslut, man vill ju bara kräkas när man tänker på människor kommer hit, städar våra kontor, restauranger och hotell för några tior i timmen, varje dag, året runt och sen inte ens kan få tillgång till vård om hon eller han blir akut sjuk. (Nej, de kastas inte ut från sjukhusen, men med den ”lönen” kan man såklart inte betala vad vården kostar. Det vill säga, man har inte tillgång till vård.)

Men det kan aldrig vara tillräckligt, grunden för att förbättra livet är att ta strid mot kapitalet i någon slags organiserad form, inte att hoppas på att ”få” rättigheter. Men hos LO är en sådan organisering inte tillåten. Istället får de papperslösa vackert vänta och hoppas på att kampen för uppehållstillstånd och papper ska ge resultat. Och tills dess glädjas åt smulorna från den välfärdsstat där man egentligen inte är välkommen.

Det finns självklart massor av problem i frågan (Arbetaren har samlat artiklar från debatten här). Den politiska kampen för asyl är otroligt viktig och vänsterpartiet är definitivt den parlamentariska motorn i det arbetet. Men det kan inte vara rätt att facket stänger dörren för en grupp som vill organisera sig för sina rättigheter på arbetsplatsen. Det har hänt förr förstås, med kvinnor inte minst, men försöken att motarbeta kvinnors fackanslutning ser vi ju knappast med blida ögon på idag. Det kan inte vara ett fackförbunds uppgift att inte organisera.

LO – när blir höjt studiemedel ett fackligt krav?

LO har släppt en ny rapport, Etableringen på arbetsmarknaden (ladda ner här), där man undersöker ungdomars utsatthet på dagens arbetsmarknad utifrån kön, klass och etnicitet men också i relation till utbildning. Bland annat punkterar rapporten den borgerliga myten om överutbildning. Att svenska ungdomar skulle utbilda sig i onödan och att vi därmed måste skära i antalet högskoleplatser. Begreppet överutbildning indikerar att utbildning i sig är ett problem, istället för en mänsklig rättighet som ska utveckla individen, gynna kritiskt tänkande och öka medborgarens förståelse för sin omvärld. Det passar väl in i borgerlighetens önskan att bilda ett a- respektive b-lag både inom arbetsmarknad och akademi. Men min klassposition skapar en annan problemformulering.

Problemet med så kallad överutbildning är snarare att kunskaper inte tillvaratas och att det framförallt är redan utsatta grupper i samhället, så som kvinnor och invandrare, som inte får anställning eller lön efter sin utbildning. Detta löses garanterat inte med de arbetsmarknadsåtgärder som lägger ansvar på individen istället för samhället. Det löses inte heller med att integrera näringslivet i akademin, så att branscher och/eller företag styr utbildningen och forskningen, åtminstone inte om man vill fortsätta tala om fri forskning med äran i behåll. Det löses definitivt inte genom att minska antalet utbildningsplatser och därmed ytterligare göda klassklyftor i samhället, vilket enbart slår mot de grupper som redan är arbetslösa och underbetalda. Rapportens författare talar hellre om felutbildning, vilket kan lösas genom att arbeta mot strukturell diskriminering, för ett stort antal utbildningsplatser. Jag är beredd att hålla med.

Det verkligt intressanta här är påvisandet av hur relevanta studiemedlen är för den sociala rörligheten och följaktligen inkomstutjämningen. Enligt rapporten har värdet av studiemedlet i relation till en industriarbetarlön sjunkit från 74 procent 1990 till 52 procent 2007. Författarna drar helt riktigt slutsatsen att dagens studenter måste lita till ekonomiskt stöd från föräldrar eller arbeta extra. Detta i sin tur innebär att dagens studiemedel fungerar segregerande snarare än rekryterande. Alla har inte föräldrar som kan fortsätta försörja sina vuxna barn. Att se samband mellan studier och arbetsmarknad är nödvändigt. Slutsatsen i rapporten är bland annat att vi behöver ett stärkt studiemedel och ett stort antal utbildningsplatser. Stick i stäv med regeringens politik, alltså.

Men resonemanget måste också tas ett steg längre. Studiemedlen påverkar löner och villkor på arbetsmarknaden på ett ytterligare plan, ett mer direkt sådant. Som också påpekas i rapporten är det ett stort antal, hela 42 % av Sveriges heltidsstudenter, som lönearbetar 1 timme i veckan. En stor del av den svenska arbetsmarknadens unga visstidsanställda är studenter. Av ekonomiska skäl. Att visstidsanställningars låga löner och ovärdiga villkor hotar hela arbetarklassens löner och villkor är inget nytt, men det måste poängteras om och om igen att en del av dessa osäkert anställda är studenter. Det låga studiemedlet fungerar inte bara segregerande gentemot den arbetarklass som vill studera, den fungerar löne- och villkorsdumpande för hela arbetarklassen.

Fackföreningsrörelsen är och har varit en central part i den svenska arbetarrörelsens historia. Idag är fackets roll viktigare än på länge, och fackets viktigaste uppgifter är idag att värna kollektivavtalen samt öka och underhålla sin närvaro på arbetsplatserna. Men facket kan också bara göra det facket kan göra. Både Carolina Lindkvist och Josefin Brink har påpekat det tidigare. Höjt studiemedel borde vara ett fackligt krav.

Tycket du det här var intressant? Klicka så får fler läsa!

Andra bloggar om LO, facket, studiemedel, regeringen

Det är därför vi behöver en stark offenlig sektor

Här kommer ett, i skrivandets ögonblick, gästinlägg från Anna Palmgren:

TCO, Sveriges Yrkesmusikerförbund och Teaterförbundet meddelar i en rapport som kom ut igår att hälften av Sveriges kommuner inte erbjuder barnomsorg på obekväma arbetstider, det vill säga utanför traditionella kontorstider. 30 procent av landets totala antal kommuner har till och med ett politiskt beslut på att inte erbjuda detta.

Det är inte svårt att se vilka som drabbas hårdast av detta då långt ifrån alla arbetar inom kontorstiderna. Många yrken karaktäriseras av obekväma arbetstider, både för män och kvinnor, men inte minst gäller detta inom vården och andra kvinnodominerade områden. De föräldrar som inte kan ordna barnomsorgen på annat sätt kan alltså tvingas tacka nej till jobb och i förlängningen riskerar de rätten till a-kassa, i enlighet med de försämringar som gjorts av den. Lägg då det så kallade vårdnadsbidraget på detta, och det blir inte svårt att räkna ut vilka som kommer att knytas till hemmet, då kvinnor fortfarande ses som de främsta vårdgivarna och uppbär en lägre lön än män.

Regeringen visar gång på gång vad som egentligen döljer sig bakom den fina retoriken om sysselsättning och att utanförskapet ska brytas. Det handlar definitivt inte om att bryta kvinnors underordnade ställning på arbetsmarknaden eller att ge även de föräldrar som inte sitter på ett välavlönat kontorsjobb bra möjligheter.

Om du tyckte det här var intressant, tryck här så får fler läsa.

Här kan du läsa mer om a-kassa, facket, regeringen, vårdnadsbidrag, feminism