Sparat under: miljö | Etiketter: klimathot, kollektiva miljölösningar, kollektivtrafik
Klimatet har varit på tapeten ganska länge nu. Att de klimatförändringar som vårt användande av fossila bränslen leder till är alarmerande verkar alla vara överens om. Frågan är dock vad man ska göra för att stoppa den här utvecklingen.
Debatten har hittills fokuserat på individens ansvar, att vi ska byta till lågenergilampor, sopsortera, sluta dricka vatten på flaska och köra lite mindre bil. Och visst är det sant att det inte finns någon som helst poäng med att släpa hem vatten på flaska, när man lika gärna kan dricka det direkt ur kranen. Men klimathotet är allt för stort för att hänga på människor goda vilja. De stora och oundvikliga förändringarna kan inte uppnås på annat sätt än att vi tillsammans genom politiska beslut gör det lättare för människor och företag att leva hållbart och desto svårare att inte ta någon miljöhänsyn. Vill vi att människor ska köra mindre bil så måste vi skapa ett alternativ till bilåkandet och bygga ut kollektivtrafiken. Tycker vi att människor borde använda sig av lågenergilampor, ta steget och våga förbjud glödlampor! (Även om EU, denna miljökämpe, kanske inte kommer gilla det…) Vi måste göra det omöjligt för företag att sätta vinstmaximering före miljöhänsyn. Låt miljön gå före marknaden!
Det finns också ett tydligt köns- och klassperspektiv på miljöfrågan. Klimatförändringarna drabbar de fattiga länderna i Syd allra hårdast. Där är där extrem torka, brist på resurser och konflikter om det och flyktingkatastrofer blir en reell verklighet. Västvärlden förbrukar stora mängder energi och låter världens fattiga ta smällen. Eftersom kvinnor utgör majoriteten av de fattiga i världen är det också de som drabbas mest av klimatförändringarna. Samtidigt är det män som i större utsträckning bidrar till klimatförändringar och miljöförstörning. Också i Sverige finns en tydlig koppling mellan miljöpåverkan och klass. Den rikaste tiondelen av Sveriges befolkning släpper ut tre gånger så mycket koldioxid per person som den fattigaste tiondelen. En progressiv miljöpolitik måste våga förändra detta i grunden.
Högerregeringen visar dock inga tecken på att de har några planer på kraftfulla åtgärder mot miljöproblemen. Fredrik Reinfeldt pratar gärna oroat om miljön, men det stannar också där. En av högerregeringens första insatser på miljöområdet var att riva upp beslutet om flygskatt. Inrikesflyget tillåts slå nya rekord. Regeringen satsar också hellre på motorvägar än utbyggd kollektivtrafik. Vi kan alltså inte hoppas alltför mycket på Reinfeldt och gänget när det kommer till de kollektiva miljölösningarna. Därför är det glädjande att se att det dyker upp nya initiativ för att skapa en folkrörelse för miljön – och att man fokuserar på de avgörande kollektiva lösningarna (hittat vi Jens Holm). För helt klart gör det mer för miljön att vi bygger ut kollektivtrafiken än att jag köper några KRAV-märkta tomater.