Skolklockan ringer in – ekonomisk stress för studenter väntar

Aldrig förr har så många sökt sig till högre utbildning som under kommande termin. Detta är naturligtvis å ena sidan mycket roligt men å andra sidan mycket olyckligt. Sverige går mot en massarbetslöshet på över tio procent och det är enkelt att finna samband mellan det höga antalet nyantagna studenter och den höga arbetslösheten.

Regeringen gör sitt yttersta för att göra det så svårt som möjligt att överhuvudtaget ens kunna studera. Man stänger vägen till högre studier genom att försämra vissa program på gymnasiet och neka eleverna högskolebehörighet, man nedvärderar komvux och man har mage att säga att man satsar på vuxenutbildning när man i själva verket raserade den tidigare.

Man har nu en utmärkt chans att dels göra något för den havererade ekonomin och dels hjälpa alla nya studenter till en skälig tillvaro. Ett exempel är att höja bidragsdelen i studiemedlet. Studenter, som är en ekonomiskt fullständigt marginaliserad grupp har i praktiken inga som helst möjligheter att spara undan pengar. De gör med andra ord av med varenda krona. Man skickar därmed pengarna ut i samhället i samma veva de betalas ut vilket sätter fart på ekonomin.

”Pengarna räcker inte” är standardsvaret på offensiva satsningar i samhällsnyttiga sektorer. Pengarna räcker visst, det är enbart en fråga om politiska prioriteringar. När regeringen Reinfeldt sänker skatter i miljardklassen är det hanterbart men att satsa dit pengarna verkligen skulle göra nytta är för borgerligheten osannolikt. Istället kommer studenter förväntas arbeta extra för att dryga ut den egna kassan – på jobb som inte finns.

Viktor Stenman
Förbundsstyrelsen

The piratebay rättegången

Så kom domen i den s.k. piratebay-rättegången. Stockholm tingsrätts dom är minst sagt intressant ur flera perspektiv. Ur ett straffrättsligt perspektiv reser den frågor om medhjälpansvarets omfång när det gäller upphovsrättsbrott, ur skadeståndsrättsligt perspektiv är den intressant då tingsrättens dom på 30 miljoner kronor är väldigt högt för att komma från en svensk domstol och beräkningsgrunderna för ”skadorna” kan ifrågasättas. Samtidigt måste vi komma ihåg att det här är en underrättsdom där varje frågeställning som tingsrätten besvarat på nytt kommer att utredas av hovrätten och möjligen av Högsta domstolen.  Hur det här målet till slut avgörs vet vi ännu inte.

Vi i VSF ser positivt på fildelningen som sådan. Den politiska debatten om fildelning förs utifrån helt fel utgångspunkt. Nu diskuterar politikerna om hur kulturarbetarna ska kunna få betalt för sina verk, vilket i och för sig är en viktig frågeställning. Men utgångspunkten för debatten borde istället vara hur politiken ska utformas så att alla ges tillgång till kultur. Kulturpolitiken borde handla om människors delaktighet och egna kreativa skapande. Den borgerliga kulturpolitiken utgår istället från att vi är passiva konsumenter. Tackvare fildelningen har vi idag tillgång till kultur som vi annars inte hade haft och det i sin tur skapar förstås kreativitet och utvecklar kulturen.

Upphovsrättsindustrin måste inse att tiden sprungit ifatt dem samtidigt som kulturarbetarna borde fatta att de inte längre behöver industrin utan kan vända sig direkt till sin publik. Den tekniska utvecklingen gynnar därför både kulturarbetarna och vi som enkelt och billigt vill ha tillgång till deras verk. De enda förlorarna är upphovsrättsindustrin som ser sina miljardvinster minska något.

Mikael Pettersson, vice ordförande

SVD Brännpunkt: Höj studiemedlet!

Skriver på SVD Brännpunkt idag tillsammans med ett gäng företrädare för studentförbund och studentkårer om studiesociala utredningen och vad som borde göras istället:

Studier tar tid. Det tar tid att bestämma sig för vad man vill studera, vad man vill arbeta med i livet. Att försämra möjligheterna för människor att ”hitta rätt” i högskolan är inte en modern utbildningspolitik.

Studiemedlet ska underlätta, inte försvåra, vidare studier, och högskolan ska rekrytera bredare grupper, inte smalare. Vill man öka genomströmningen vore höjt studiemedel en bättre idé – då slipper människor jobba när de borde plugga.

Av dessa anledningar hoppas vi att riksdagen säger nej till den föreslagna studiemedelsförsämringen men ja till höjt studiemedel.

Mia Sand, ordförande

Läs också Kajsa Borgnäs, Gröna studenter och  Sabba inte studiemedlet.

Missa inte Jespers text på Dagens Konflikt om politiskt våld och den fackliga konflikten på Berns i Stockholm. Kolla in filmen!

Intressant? Klicka och sprid!

Fler om brännpunkt, studiemedlet, vsf, studeisociala utredningen, studiemedlet, regeringen, utbildningspolitik

Lägg studieskulden där den hör hemma!

Piratkopierandet av läromedel uppmärksammas idag av DN. Jag har tidigare skrivit om frågan här. Det är ju inte riktigt så att piratkopieringen bara har uppstått genom Den Fantastiska Nya Moderna Tekniken. Studenter har kopierat kurslitteratur sedan urminnes tider (läs: sedan kopiatorer blev allmänt gods i t ex bibliotek) vilket poängteras i artikeln. Den analoga kopieringen är fortfarande i majoritet.

Jag är faktiskt så urbota trött på att tjata om studenters ekonomi och det låga studiemedlet, men ännu mer trött är jag på att vrida och vända på varenda krona månad ut och månad in. Piratkopieringen kommer inte att minska så länge studiemedlet ligger under existensminimum. Moa Neuman från SFS vänder ganska snyggt på det borgerliga skuldbeläggandet genom att lägga fram problemet med att studenters ekonomi (och juridiken) tvingar studenter till att begå brott.

Missa inte att kika förbi Student bay lagom till terminsstart!

Intressant? Tryck och sprid!

Läs även andra bloggares åsikter om studiemedlet, studenter, student bay, SFS, fildelning

Fackpub – ungdomar och studenter på arbetsmarknaden

…och nu blir det mer reklam!

Ungdomar och studenter – vad händer med dem på arbetsmarknaden?

Handels fackklubb 458 på Vänsterpartiet inbjuder till fackpub!

Samtal om ungdomars och studenters situation på arbetsmarknaden. Medverkande:

Mia Sand, Vänsterns studentförbund, och Markus Kristiansson, ungdomsombudsman, LO.

Soppa och öl till schyssta priser!

Kafé Marx, Kungsgatan 84, T-bana: Rådhuset

Häng på! Det blir skoj!

Ja visst ja, det är i Stockholm.

Intressant? Tryck och sprid!

I bloggosfären – Jesper duckar vuxenvärldens förväntningar bakom Marx och Syrran om helgon och folkmördare.

Det tacksamma folket

VSF kan härmed officiellt dementera allt du hört om det sovande folket, matade fågelungar och trygghetsnarkomaner – precis som vi alltid misstänkt är svenskarna tvärtom det tacksamma folket!

Det vi är allra allra mest tacksamma över, det är studiemedlet. Ja, tro det eller ej, studiemedlet, som består av en summa på cirka tusenlappen under fattigdomsgränsen, som ger tusentals studenter ont i magen av stress, som tvingar studenter till omfattande lönearbete parallellt med studierna, som gör att studenter hoppar av eller funderar på att hoppa av studierna på grund av den ekonomiska situationen och som inte på något sätt följt med varken hyreshöjningar eller andra gruppers inkomstnivåer – detta fattiga lilla studiemedel får svenska hjärtan att vilja brista ut i lovsång. Tro mig, det finns inga argument som biter på det genomtacksamma svenska folket. Vi försöker säga att de flesta studenter inte klarar sig, men då stämmer genast en stor kör av tacksamma unga pojkar och flickor runt om på studentorterna upp med sitt ångestfyllda: ”men jag klarar mig!”.

Det är tur att man har en blogg så man kan skriva av sig lite när man har haft bisarra telefonsamtal. En ung man från den ärevördiga studentstaden Lund (där man ska ligga, ni vet. Jag har dock aldrig förstått om det ska tolkas som ett löfte eller om det snarare är någon slags (falsk?) reklam.) kände att hans tacksamhet var så gränslös att han var tvungen att ringa upp mig efter att ha mötts av det vedervärdiga budskapet på ett av VSF Lund utdelat flygblad: att vi vägrar vara tacksamma. Hans argument, som naturligtvis fullständigt golvade mig, var att han inte kände igen sig i att ha ont om pengar, eftersom han och hans kompisar klarar sig. Efter att ha tagit fram min eterindränkta näsduk och hämtat mig något från kraften i detta fullkomligt nya argument, försökte jag förklara att det är ett samhällsproblem att människor från arbetarklassen avstår från att plugga för att de inte har råd, att det är orimligt att vi ska jobba när vi redan har en heltidssysselsättning och att detta fenomen sänker löner och arbetsvillkor på arbetsmarknaden, att var tredje kvinnlig student har barn att försörja och att all statistik och fakta visar att ytterst få studenter faktiskt klarar sig på dryga 7000 kronor i månaden, samt att vi inte är tacksamma för denna situation.

Men efter att ha upprepat detta i olika versioner ungefär fem gånger, så var han uppenbarligen så tacksam över mina utförliga svar att han la på luren just när jag skulle påbörja min sjätte runda. Då fick jag en förnimmelse av den där känslan som är så överväldigande bland Sveriges nudelätande, korridorsboende medelklasstudenter som alltid klarar sig.

Tacksamhet.

Go studentbay!

Om du av någon anledning missat det finns det numer möjligen att ladda ner och dela med sig av kurslitteratur på Studentbay. Laddar du upp eget material är tjänsten gratis, annars får du pröjsa en kostnad på 20 spänn via sms.

I fredags debatterade Samira Ariadad från Stockholms universitets studentkår frågan med Mona Hillman-Pinheiro från Föreningen Svenska läromedel i P1 Morgon (finns fortfarande att lyssna på här, fjärde delen). Hillman-Pinheiro inledde med en tämligen uttjatad visa; att påstå att fildelning är stöld. Hallå, det är brott mot upphovsrättslagen. Det är inte så att när man laddar ner något så försvinner någon typ av original. Därefter fortsatte Hillman-Pinheiro med en annan klassiker nämligen ett försök att ställa olika grupper mot varandra genom att (retoriskt?) fråga Ariadad om hon inte ville ha betalt för sitt arbete när hon kom ut i arbetslivet?

Det är inte så att studenter och andra låginkomsttagare laddar ner saker för att jävlas, vilket Ariadad påpekade. Vi gör det för att vi inte har råd. Det är juridiken och kapitalstarka företag och institutioner som bör granskas och omorganiseras, inte låginkomsttagares vardagliga praktik. Om det är så att det blir knas med inkomster och försörjning hit och dit, ja, då får väl branscherna som sagt anpassa sig. Det är inte studenternas uppgift att se till att forskare och författare kan försörja sig. Om arbetsgivaren skulle säga något annat bör de organisera sig. Herregud, vi har väl kollektivavtal! Jag ställer gärna upp som blockadkött eller annat stöd i deras eventuella fackliga kamp. Att kamrater skulle vara problemet och inte kapitalet, det ställer jag däremot inte upp på!

Hillman-Pinheiro intervjuades också av Svenskan i förra veckan. Där sa hon:

Det kommer nog att bli mer skadligt än nyttigt det här. Något som däremot skulle behövas är en ordentlig diskussion med studenterna om hur förlagen bättre kan anpassa sina tjänster efter deras behov.

Well, Mona. Det är inte heller förlagens uppgift att tillgodose studenters behov, det är det vi har – eller borde ha – välfärdssamhället till. Att studenter laddar ner kurslitteratur och därmed bryter mot upphovsrättslagen måste ses i ett vidare perspektiv. Vi gör det som sagt inte för att jävlas. Inte heller för att det är the new hip cool thang. Kurslitteratur är svindyrt och vi studenter lever under existensminimum. Brotten mot upphovsrättslagen har dessutom pågått betydligt längre än fildelning genom kopiering. Det här är bara en förlängning. Många studentkårer driver bokhandlar för att pressa priserna, men det går ju bara till en viss gräns.

Själv studerar jag vid en institution som använder sig mycket av kompendier. Detta försvårar betydligt för studenterna att finna billiga andrahandsalternativ, och öppnar för kopiering mellan studenter. Man kan tycka att institutioner som använder sig av kompendier skulle vara för elektroniskt material. Det skulle minska deras administrativa arbete och vara mer miljövänligt. Plus att det skulle medföra gladare studenter (om det inte är så att institutionerna lägger på en extra avgift för mer klirr i den egna kassan…). Den främsta åtgärden är och förblir att höja studiemedlet.

Jag hoppas också att Vänsterpartiet snarast omformulerar sig kring fildelningsfrågan, och givetvis att den här typen av ytterst blygsam fildelning avkriminaliseras. Inte för att den socialistiska kampen står och faller med fildelningsfrågan, utan för att den är central och konkret i många ungdomars och låginkomsttagares vardag. Tills dess är det bara att önska Studentbay och alla användare ett fett lycka till!

Intressant? Tryck och sprid!

Andra bloggar om fildelning, student bay, vänsterpartiet, stockholms universitets studentkår

Mera trams av Odell

Mats Odell har än en gång gjort ett utspel för att visa vilken studentvän han är. Den här gången vill han rädda studenterna undan fastighetsskatten. Sammanfattningsvis kan man säga att den så kallade reform inte innebär några som helst vinster för studenter – om Odell får som han vill när det gäller marknadshyror – vilket redan Alliansfritt Sverige kommenterat. Givetvis har Mats Odell inget som helst intresse av att förbättra situationen för en av landets mest ekonomiskt utsatta grupper, men om jag trodde han hade det skulle jag formulera mig ungefär så här:

Kära lilla Mats. Studenter är ingen homogen grupp. Alla är inte 20-åriga overallsnubbar som bor i studentkorridorer. En majoritet är över 25 år. Över en tredjedel av alla kvinnliga studenter är mammor. Många av oss bor inte i studentkorridorer. Vi är nämligen vuxna människor med familjer som varken har lust eller praktisk möjlighet att göra detta. Dagens svenska studenter är morsor, fullvuxna människor, lönearbetare, stundtals föräldralediga och sjukskrivna. Framförallt är vi låginkomsttagare som är i hög grad beroende av de kollektiva lösningar du och din regering just nu attackerar, så som försäkringssystem, allmännyttan och kollektivtrafiken. Vi blir lite mindre låginkomsttagare om ni höjer vår huvudinkomst, det vill säga studiemedlet. Inte genom en så kallad reform som gynnar en pytteklick om hyresvärdarna är snälla och helt plötsligt glömmer sitt vinstintresse (vilket troligen sker when hell freezes over).

Jag skriver om studenters ekonomi i senaste numret av Socialistisk debatt, ett dubbelnummer med titeln Rätt till kunskap. Om du inte redan prenumererar är det dags att börja nu. Jag slänger upp ett utdrag nedan:

Sveriges förenade studentkårer gjorde år 2006 en generell budget utifrån studiemedlets 7265 kronor med de mest basala utgifterna; bland annat mat, en tämligen realistisk hyra (á 3000 kr), kåravgift, telefon och hemförsäkring. Slutsumman visade minus 775 kronor. I relation till fattigdomsgränsen har studiemedlet sjunkit från 108 till 84 % mellan åren 1995 och 2005. Studenter har inte bara blivit fattigare, vi har blivit fattiga.

Så vad gör då studenter för att sy ihop hålen i plånboken? En tredjedel av Sveriges studenter får pengar av sina föräldrar varje månad. Detta säger inte bara en del om studenters ekonomi, det tydliggör framförallt vilka det är som studerar. Personer vars föräldrar har möjlighet att fortsätta försörja sina vuxna barn. En fjärdedel av alla studenter har någon gång övervägt att avbryta sina studier av ekonomiska skäl. Hur stort antalet som verkligen har avbrutit eller aldrig ens vågat påbörja högre studier är kan vi enbart spekulera i. Mitt fokus här är dock den absolut vanligaste övriga inkomsten för studenter, nämligen lönearbete.

Från borgerligt håll beskrivs ofta studenters lönearbete som något positivt. Det är bra att skaffa sig arbetslivserfarenhet och knyta kontakter under sin studieperiod. Efter denna snabbtitt på studenters ekonomiska situation kan vi slå fast att studenters lönearbete inte under några omständigheter kan betraktas som frivilligt. Enligt Högskoleverket lönearbetar 46 % av Sveriges heltidsstudenter minst 1 timme per vecka. Samtidigt anger studenter sin ekonomiska situation som den absolut högsta stressfaktorn. Här kan tilläggas att 38 % av Sveriges kvinnliga studenter också är mammor och med stor sannolikhet kombinerar studier och (dubbel)arbete med föräldraskap. Borgarnas näringslivsprat om flexibilitet och nätverkande döljer desperation. Detta får givetvis konsekvenser. Konsekvenser för den enskilde studentens studieresultat och hälsa samt konsekvenser avseende vilka som studerar. Men konsekvenserna stannar inte i studentkorridorerna. De sträcker sig långt in på arbetsmarknaden.

—

Parallellt med studiemedlets urholkande och arbetsmarknadens förändring har en helt ny bransch vuxit fram. En bransch med fokus på studenters lönearbete; studentbemanningsföretagen. Vad kan då sägas om studenter som arbetskraft? För det första har man redan ett slags grundinkomst i form av studiemedel. För det andra är man i regel inte fackligt ansluten. Detta skapar en grupp lönearbetare som är benägna att arbeta under osäkra former med relativt låg lön. En tacksam grupp för dagens arbetsmarknad.

—

Studentbemanningsföretagen förmedlar just tidsbegränsade anställningar till studenter. Academic work erbjuder ingen garanterad arbetstid. I gengäld måste studenten fastställa hur många timmar man kan arbeta varje månad, samtidigt som man kan bli uppsagd på dagen. Och det är som sagt en ansenlig mängd arbetande studenter vi pratar om. Academic work har enligt egna uppgifter 110 000 studenter i sin databas. Arbetsgivarna profiterar helt enkelt på det låga studiemedlet. Det är det här som är pudelns kärna, i mötet mellan ett urholkat studiemedel och en allt mer osäker arbetsmarknad. Visstidsanställningar är i sig ett hot mot fast anställd personals arbetsskydd och lönenivåer. Men den visstidsanställde är inte alltid en person som till fullo står till arbetsmarknadens förfogande. Personen kan lika gärna vara en heltidsstudent som officiellt har studier som huvudsysselsättning men som omöjligtvis kan försörja sig som student. En person som generellt sett inte är medlem i facket, som redan har en viss grundinkomst i form av lånade statliga pengar, och som tvingas konkurrera med andra utsatta grupper om osäkra anställningar. Lågt studiemedel fungerar helt enkelt löne- och villkorsdumpande. Studenters dåliga ekonomi får inte bara konsekvenser för den enskilde studenten, eller studentkollektivet. Det slår mot hela arbetarklassen. Mot de som studerar, mot de som vill börja studera och mot de som aldrig kommer att ägna sig åt högre studier.

Intressant? Tryck och sprid!

Andra bloggar om om Mats Odell, studiemedlet, studentbostäder, arbetsmarknad, studentbemanningsföretag

Kolla även in hur Petter som vanligt rockar röven av högern, den här gången är det Ana Maria Narti som får en känga. Alltså seriöst. Ideologiproduktion i statlig regi är något som även liberaler borde kunna kritisera. Om man är ideologiskt hederlig vill säga.