Vänsterns studentförbund

Systrar och kamrater, vi är här för att det kvinnor är och det kvinnor gör värderas lägre, och det här är vår egen dag för att visa hur förbannat trötta vi är på det!

Tack för att ni har kommit hit, tack alla aktivister för att ni har affischerat, målat banderoller, delat flygblad, burit högtalare och lagt ner allt det arbete som krävs för att vi ska kunna ha en sån här manifestation för att visa den kokande ilska vi känner över kvinnors underordning! 

Tack för att ni är här, för att ni gör det här ställningstagandet idag trots att antifeminismen inte bara vädrar morgonluft utan har lyckats växa sig riktigt stor och stark. Idag när jämställdhet inte längre handlar om makt, resurser, rättigheter och möjligheter, utan om kvinnors rätt att bli utsugna. Kvinnor ska i jämställdhetens och den liberala frihetens namn ha rätt att sälja sina kroppar, rätt att vara hemma med barn, rätt att starta städföretag – men att ge kvinnor F-skatte-sedel för att få möjligheten att städa hemma hos överklassen är inte feminism, det är reaktionär tillbakagång!

Det finns en tillbakagång för feminismen, och det märks i våra egna led också. Feminister kritiserar varandra teoretiskt och praktiskt, vi kan ha svårt att enas om vilka frågor som är viktigast. Vi anklagar varandra för att ha ett medelklassperspektiv, för att vara rasister och homofober och det är kritik som alla feministiska rörelser måste ta till sig. Men det är ingen anledning till att bli handlingsförlamade – vi måste se vilka som är våra fiender! 

Vi kan inte finna oss i att våra rättigheter slås ned, vi kan inte finna oss i att man med försöker tvinga in kvinnorna i hemmet, att kvinnor ska vara ekonomiskt beroende av män, att vissa kvinnor ska städa åt andra för att männen ska gå fria från allt ansvar, vi kan aldrig acceptera att vår rätt att bestämma när och om vi vill skaffa barn inskränks, vi kan aldrig acceptera att vara rädda på vägen hem, att utmålas som sexobjekt medan männen får vara i centrum, vi kommer aldrig att acceptera att få lägre lön, att systrar misshandlas till döds, att männen ständigt äter kakan och har kvar den, vi kommer aldrig att acceptera att bli nypta i rumpan, förlöjligade, förminskade, vi accepterar inte att män ska ha rätt att köpa våra kroppar – om vi kan enas om det här kamrater, så vet vi vilka våra fiender är, då vet vi vad vi har att göra, eller hur?!

Det finns så många bra förändringar som skulle gynna kvinnor mer än män, och då är det feministiska krav: att höja studiemedlet, att bygga ut den offentliga sektorn, att förbättra vården, barnomsorgen och skolan, att satsa på kollektivtrafiken, att Kommunal får det bästa avtalet någonsin, det är er kamp för högre löner som är konkret feministisk handling, handling som gör kvinnor mer fria, systrar och kamrater i Kommunal, er kamp är den viktigaste – och om vi inte förstår det kommer vi aldrig att förändra världen. Kvinnors rättigheter sammanfaller i högre grad med arbetarklassens rättigheter, vår feministiska kamp går hand i hand med vår kamp för socialismen och det går inte att driva den socialistiska kampen för mänsklighetens frigörelse om vi inte ser att det då är feministiska och antirasistiska krav vi måste driva! Vi nöjer oss inte förrän de pojkar och flickor som föds till den här världen har samma möjligheter och rättigheter och behandlas likadant! 

Det här är en dag när vi faktiskt kan enas i handling, för det finns så mycket att göra. Vi behöver fortfarande ta allting tillbaka, ta natten tillbaka, ta gatorna tillbaka, ta våra kroppar tillbaka, utrymmet, tryggheten, pengarna och ledigheten.

Det är lätt, men otroligt farligt att tro att kvinnofrågorna ska vänta nu när arbetarklassen attackeras från alla håll, men dom reformer som tvingar ner arbetarklassen på knä slår alltid värre mot kvinnor och invandrare. När klyftorna ökar får kvinnor det sämre. Idag ökar klyftorna, revolutionerna är långt borta, och då blir det legitimt att ge sig på de segrar vi har uppnått! När klyftorna ökar mellan klasser så blir det legitimt att ge sig på kvinnorna, men ett repressivt, reaktionärt samhälle kommer aldrig att ge oss vår frihet. Kampen för kvinnors rättigheter är alltid en nödvändig del av kampen för rättvisa och värdighet. Det är när otryggheten och klyftorna ökar som våra rättigheter beskärs, det är när framtidstron, hoppet och motståndet är starkt som kvinnor kan få större makt över sina liv och större möjligheter. 

Det är en nödvändighet att vi alla delar den djupa glädjen och det tunga ansvaret det innebär att producera och upprätthålla liv. Ett rent dass vill alla ha och det är både en rättighet och en skyldighet att veta hur man städar det, det är inte arbetarklassens kvinnors uppgift att städa alla världens dass. Männen har många många dass att städa om de ska kunna bli kvitt sin historiska dass-skurar-skuld! Och vem borde föregå med gott exempel om inte statsministern – Reinfeldt, det är bara att sätta igång!

Vi vet att rätten till våra kroppar, rätten att arbeta, leva och tala på samma villkor som män, det är ständigt hotade rättigheter. Vi kan aldrig någonsin luta oss tillbaka, för om vi sätter oss ner och vilar så kommer man att slå omkull oss, vi måste stå upp, bilda armkedjor och aldrig aldrig släppa efter!